I förrgår avslutades Vår salong 2020 i Vällingby och den 8 oktober startar min soloutställning på Sundbybergs bibliotek i Signalfabriken. Den pågår t o m den 25 oktober 2020.
Vår salong var mycket lyckad, bra arrangerad och det kom över 3000 besökare!
När det gäller utställningen på Sundbybergs bibliotek blir det ingen vernissage (p g a pandemin) men utställningen är öppen när biblioteket är öppet.
Läs mer här: https://bibliotek.sundbyberg.se/sv/exhibition/cecilia-ciscar-st%C3%A4ller-ut
eller www.ceciliaciscar.com/exhibitions/soloutstllning-p-sundbybergs-bibliotek
Jag fick även en förfrågan från Juste Gallery om jag ville ställa ut hos dem igen och det bestämdes att det blir en utställning den 11-13 december 2020. Då blir det tillsammans med två andra konstnärer som jag inte känner personligen men har följt på sociala medier en tid, det ska bli spännande!
Läs mer här: www.ceciliaciscar.com/exhibitions/juste-gallery-i-stockholm
Det är verkligen så roligt att det börjar hända lite, att utställningar blir av och går att genomföra. Det är jag uppriktigt tacksam och glad för! Den här perioden sedan pandemin startade och när det har varit stiltje på alla fronter, så måste jag erkänna att det var/är lite bekymmersamt i perioder. Många frågor om hur det ska gå med mitt konstnärskap, sökande efter ett deltidsarbete…hur kan jag göra i stället? Tänka nytt! Hur? Vad kan jag trots allt göra under rådande omständigheter? Utöver det fanns och finns delvis fortfarande, en oro för nära och kära. Främst för deras hälsa, hur och om vi kan ses osv. Detta är ju en helt ny situation som vi alla ställts inför. Jag är i alla fall ytterst tacksam för att vi alla är så friska som det går, efter omständigheterna.
Jag är också tacksam för att jag kan fortsätta skapa i min lilla ateljé, där jag tillbringar den mesta av min vakna tid. Några fler tavlor är klara och några andra är pågående.
Mina kuddar har också hittat flera fina nya hem och så även mina tavlor. Jag blir så in i hjärtat glad och tacksam! Allt hårt jobb, oro och skapandet som ibland är så frustrerande och så underbart, samtidigt, får liksom en stunds glädje och tillfredsställelse, ett lugn. För en stund i alla fall, när glädjeruset lagt sig och vardagstankarna är tillbaka…då är det med förnybar energi och lust skapandet tar fart igen…om inte, då tillåter jag mig själv pauser. Då t ex läser jag, promenerar, träffar vänner (i den mån det går) och umgås med familjen. Det har tyvärr varit så att jag känt mig onyttig (lat egentligen) om jag inte skapar eller är aktiv på något sätt kring mitt konstnärskap och jobbsökandet, som om pauser inte är ok. Helt tokigt! Man ska väl för tusan inte alltid bedömda sig själv efter vad man gör/hur effektiv man är, utan också för vem man är och att man faktiskt duger. Jag skapar ju och söker jobb för att jag vill och det får mig att må bra och utvecklas, inte för att tillfredsställa någon annan. Det har jag definitivt blivit mycket bättre på och pandemin hjälpte nog till lite. Att pausa blev ok, att titta inåt och lyssna på sig själv blev ok, det behövdes i mitt fall. Jag har allt för länge, speciellt när jag var yngre, lagt alldeles för mycket energi och tid på att vara andra till lags och fundera över vad andra ska tycka och tänka om mig och mina beslut om mitt liv och mina val. Det har faktiskt pandemin och ålder lärt mig att strunta i mer och mer. Det är en ganska skön känsla.
Jag har fått mycket stöttning, tips och råd när jag vågat be om hjälp och insett att allt kan jag inte göra själv. Jag kan inte veta allt och eller ha svar på allt. Därför är jag så glad och tacksam för de personer som ser min talang, som hjälper och ger tips och råd utan att tveka, så att jag kommer framåt. Fler tar mig och mina idéer på allvar, lyssnar på riktigt, med intresse. Flera hör av sig till mig om tips och råd också, det gör mig nästa ännu gladare. Faktumet att jag kan ge tillbaka, med det lilla jag har lärt mig och vet kring konstnärskapet, det betyder mycket. Då är jag ju på rätt väg och på min väg. Jag fick t o m höra häromdagen att jag var en förebild och inspiration med mitt konstnärskap, ja jisses,…det värmde kan jag säga.
Jag ska göra mig själv främst, men även de närmaste (de som lever och de som inte finns med oss längre), stolta.🙏💗
Ta hand om dig! 🧡/CC
Translation in English (Goggle translate)
The day before yesterday, Our Salon 2020 in Vällingby ended and on October 8, my solo exhibition will start in Sundbyberg's library in Signalfabriken. It runs until 25 October 2020.
Our salon was very successful, well arranged and there were over 3000 visitors!
As for the exhibition at Sundbyberg's library, there will be no opening (due to the pandemic), but the exhibition is open when the library is open.
Read more here: https://bibliotek.sundbyberg.se/sv/exhibition/cecilia-ciscar-st%C3%A4ller-ut
or www.ceciliaciscar.com/exhibitions/soloutstllning-p-sundbybergs-bibliotek
I also received a request from Juste Gallery if I wanted to exhibit with them again and it was decided that it will be an exhibition 11-13 December 2020. Then it will be together with two other artists that I do not know personally but have followed on social media a time, it will be exciting!
Read more here: www.ceciliaciscar.com/exhibitions/juste-gallery-i-stockholm
It's really so fun that it's starting to happen a bit, that exhibitions are off and can be carried out. I am sincerely grateful and happy for that! This period since the pandemic started and when there has been silence on all fronts, I have to admit that it was / is a bit worrying at times. Many questions about how my art would go, looking for a part-time job… how could I do instead? Think new! How? After all, what could I do under the circumstances? In addition, there was and still is, in part, a concern for loved ones. Mainly for their health, how and if we could be seen, etc. This is a completely new situation that we are all faced with, of course. In any case, I am extremely grateful that we are all as healthy as possible, depending on the circumstances.
I am also grateful that I can continue to create in my small studio, where I spend most of my waking time. A few more paintings are ready and a few others are in progress.
My pillows have also found several nice new homes and so have my paintings. I get so into the heart happy and grateful! All the hard work, worry and creation that is sometimes so frustrating and so wonderful, at the same time, gets, like a moment of joy and satisfaction, a calm. For a while at least, when the intoxication of joy has subsided and everyday thoughts are back… then it is with renewable energy and desire creation takes off again… if not, then I allow myself breaks. Then, for example, I read, walk, meet friends (as far as possible) and spend time with the family. Unfortunately, it has been the case that I felt useless (ie really lazy) if I did not create or was active in any way around my art and job search, as if breaks were not ok. Absolutely crazy! You should not always judge yourself by what you do (how effective you are) but also for who you are and that you are actually good enough. I create and look for a job because I want to and it makes me feel good and develop, not to satisfy someone else. I have definitely gotten much better at that, the pandemic probably helped. Pausing became ok, looking inward and listening to oneself became ok, it was needed in my case. For far too long, especially when I was younger, I have put far too much energy and time into being like others and thinking about what others should think and feel about me and my decisions about my life and my choices. In fact, pandemics and age have taught me to ignore more and more. It's a pretty nice feeling. I have received so much support, tips and advice when I dared to ask for help and realized that I can not do everything myself. I can not know everything and answer everything. That is why I am so happy and grateful for the people who see my talent, who help and give tips and advice without hesitation, so that I can move forward. More people take me and my ideas seriously, really listen, with interest. More people contact me for tips and advice, it makes me even happier next time. I can give back, with the little I have learned and know about art, it means a lot. That means I'm on the right track and on my way. I was even told the other day that I was a role model and inspiration with my art, yes jisses,… it was warm I can say.
I will make myself first, but also the closest (those who live and those who are no longer with us), proud, I promise🙏💗
Take care! 🙏💗CC
