Idag har det blivit mycket städning och rensning, trots det fina vädret. Då snubblade jag över några gamla teckningar från mellan-och-högstadiet, samt från en av mina konstutbildningar för en massa år sedan.  T o m skissen på mitt första keramikföremål hittade jag! Hade undrat länge var den var, då min dotter har det lilla keramikföremålet i sitt rum nu för tiden. Apropå tid, vad tiden har gått fort när man tvingas titta tillbaka, med hjälp av dessa bilder. Det är blandade känslor, men mest positiva. Det kreativa fanns med tidigt och det har jag aldrig släppt taget om helt, vilket glädjer mig enormt. Bild och språk var mina starka sidor tidigt.
Jag kan ju inte heller låta bli att jämför, då med nu...hur jag utvecklats trots allt, dock har alltid ansikten funnits med och dominerat.
Det var en som undrade på vernissagen om jag alltid målat ansikten och varför. Jag svarade att ja, det har jag då ansikten är så fascinerande och varierande. 
Sedan var det en annan som undrade om jag har min konst uppe på väggarna hemma. Jo, det har jag, som du ser nedan.  Varför? Jo, först och främst för att det är så roligt att få visa upp det jag gör och förvaringsmöjligheterna är ju inte obegränsade heller, hehe. Men visst är det också lite lyxigt att kunna sätta upp nya tavlor när någon säljs eller är utställd någonstans. Som nu, när några tavlor är på utställningen i Vällingby (Medborgarhuset Trappan, Annexet) t o m 31 mars...då finns det ju andra som jag kan ställa upp istället, så länge.

Jag var också och fyllde på med målardukar, färger och penslar idag. Så nu tänkte jag passa på när de andra i familjen håller på med sitt, att också sätta mig ner en stund och börja skissa på en ny tavla.

Må gott och ta hand om er! 
CC