För det första vill jag bara säga att jag är så tacksam över mitt liv just nu. Sedan barnsben har jag drömt om att få vara kreativ och konstnär. Det har tagit sin tid att komma till detta självklara/naturliga och ta det här steget. Att våga och tro, att jag kan och det kommer att gå bra. Men det är inte en lätt väg, det har jag vetat länge. Men nu finns självinsikten, mognaden och modet. Det har fått ta sin tid. Alla år jag suttit och tecknat och målat, gått grundutbildningar i konst, sökt konstskolor på högre nivå. Inte kommit in, gång efter gång. Men nu är jag här: bildlärare och konstnär, helt jävla magiskt! Jag kämpar och försöker göra ett bra jobb och det funkar, det verkar gå vägen, utan Konstfack eller dyl  högskola. Och det bästa av allt, jag får chansen att ställa ut min konst och har börjat få ihop ett bra nätverk. Andra konstnärer tycker om det jag gör och vill samarbeta. Jag är helt överväldigad och glad. Stolt över mig själv att jag äntligen tog steget och vågade chansa. Det gick ju bra...vid 40 plus, hehe. Nu känner jag att detta släpper jag aldrig, nu tickar tiden snabbare och snabbare. Jag vill utnyttja varje ledig minut. Älskar detta! Det betyder så otroligt mycket att äntligen få känna mig fri och samtidigt få ett sammanhang att förhålla sig till och tillhöra.

Vernissagen gick så bra, många härliga, underbara och fina människor och vänner kom. Så mycket kärlek och fint uppriktigt beröm. En tavla såld...min nästan bästa...till en underbar f d lärare till mina båda barnen.  En fantastisk fin och engagerad människa med stort hjärta. Man kan ju bli glad i själen för mindre. 

Nedan visar jag lite bilder från dagen. Men det bästa är ändå alla fina möten med alla nya och gamla bekantskaper. Det ger så otroligt mycket tillbaka.

Trött och lycklig!

Må gott!

CC