Det är både bra och dåligt att ha tid att tänka och reflektera i dessa tider, men jag har alltid behövt det och mått bra av att fundera ordentligt, för att sedan ta nästa steg. Det jag har tänkt på i dessa dagar är mycket kring både mina egna och andras tankar kring mitt skapande.

Många har under åren jag målat och ställt ut mer på allvar, ställt många och bra frågor som återkommer som jag gärna svarar på. Men en sak jag har ibland undrat över är varför vissa andra tycker att det är så provocerande att man är konstnär och varför vissa tar sig rätten att säga nedsättande och ifrågasättande kommentarer kring mitt eller mina konstnärsvänners val av sysselsättning. Här är några exempel:

 - Varför målar du bara ansikten?

 - Varför målar du bara kvinnor?

- Varför målar du inte någon man någon gång?

 - Varför målar du inte mer abstrakt?

- Varför målar du? Är du verkligen konstnär?
   Men vad jobbar du med på riktigt/egentligen, för att arbeta som konstnär kan man väl inte försörja sig på, eller hur?

-Du är lite dyr tycker jag.

-Du borde ta mer betalt för din tavlor tycker jag.

- Jag har en soffa hemma som jag gärna vill hitta en matchande tavla till .

- Men måla är väl inte så svårt, det är väl bara och kladda lite, eller? Det är väl inte så märkvärdigt.

- Vad har du för konstnärlig utbildning?

Jag vill skapa som jag vill och mår bäst av att få skapa fritt utan förlagor eller andras åsikter eller önskningar.
Jag vill måla ansikten för att de alltid har fascinerat mig, sedan är det intressant att se hur långt man kan gå och fortfarande se att det är ett ansikte. Hur många variationer finns det, i det oändliga?
Nej, jag tänker inte på vilket kön, person, ursprung eller dyl. Jag vill bara arbeta fram och utforska själva ansiktet som jag för stunden arbetar med, och testa olika tekniker, färger, uttryck och idéer.

Jag måste få skapa, jag måste få måla, jag måste få ha processen med tavla/en idé i huvudet. Det mår jag bra av, då är jag så sann och mig själv jag kan bli. Fri!

När jag berättar att jag nu satsar ännu lite mer på mitt konstnärskap och har planer och idéer om att få göra det fullt ut…på något sätt…naivt kanske, men jag redan prövat att arbeta inom olika branscher sedan unga år och det har inte känts rätt, jag har inte mått bra. Har inte hitta en bra balans, ännu.
Reaktionerna på mitt svar, blir mycket varierande. Allt från fascination och hurrarop, pepp och till det jag kallar ”awkward silence”, dvs pinsam tystnad och total oförståelse, utan att för den skull mena någonting illa. Utan personen och jag är bara så långt ifrån varandra i valet av sysselsättning att hen inte riktigt har kunskapen, intresset eller uppriktig förståelse för mitt val. Vilket är helt ok.

Ja, det är en riktig sysselsättning, att vara konstnär eller en kreativ och skapande person. Ja, jag behöver arbeta ostört för att kunna fokusera, precis som vilket annat arbete som helst.
Nej, det är inte bara en hobby, det är mitt liv och min livsstil. Nej, jag kan inte försörja mig på det, ännu.

Apropå, att försörja sig på konstnärskapet, är det alltid en komplex fråga kring priset. Vad kan man ta betalt för sina verk? När jag började ställa ut, så rådfrågade jag både andra konstnärer och gallerister. Nu är det ganska många år sedan och tankarna att våga höja priserna, finns där. Det ligger ett stort jobb bakom en tavla, både i tid och material, plus att vill jag våga leva på detta så vore det ett steg. Men samtidigt är jag väl medveten om och har förståelse för att alla har inte råd, så det är inte en lätt fråga. Det viktigaste och kanske inte det lättaste, är ju som sagt, att hitta sin publik.

Det finns mycket tankearbete bakom varje tavla. Jag vill gärna testa olika tekniker, som sagt och frångå allt som har med kön, identitet, hudfärg och ursprung att göra. Det vackra är varje individ, hur den än ser ut och vem den är, så länge den är mänsklig, sann och kärleksfull mot sig själv och andra. Jag vill spegla de inte så vackra delarna av att vara människa också, det gjorde jag mycket i mina tidigare tavlor. Alla uttryck måste få finnas och utföras, ingenting är fel eller fult.

En sak jag är stolt över är att jag i alla fall har hittat mitt eget uttryck och min stil. Det är många som påpekar just det och fler och fler uppskattar min konst och blir berörda. Det är ett otroligt fint beröm och bra betyg!! Det gör liksom all möda och tid jag lägger ner på detta, värt det. För visst, jag målar främst för min egen skull och mitt behov av att få uttrycka mig, men det är minst lika viktigt att hitta min publik.
 

 Vad gäller utbildning, så har jag gått två olika grundläggande utbildningar inom konst, foto, skulptur, måleri och grafisk design. I övrigt har jag tecknat och målat hela mitt liv.

Sedan mina första utställningar, för sju år sedan har jag haft turen att få ställa ut både i Sverige och utomlands. Både tillsammans med andra och själv.

Mina egna funderingar min konstnärliga verksamhet som sakta sakta börjar växa sig större:

Hur ska jag göra för att leva på konsten, är det verkligen helt omöjligt?

Hur kan jag utvecklas? Samarbeta?  Med vem/vilka?

Drömmen vore även att ha en större lokal som ateljé för att kunna måla större och ha mer utrymme för att bjuda in besökare, ha eventuella evenemang osv.

Jag skulle vilja sälja fler kuddfodral, i större mängder.

Kanske även ta fram en almanacka varje år?

Ska jag även testa brickor? Skärbrädor? Andra föremål? Mer återbruk?
Det vore roligt att testa att måla på en gammal stol eller en pall!

Var vill jag vara om säg 1-2-3-4-5 år? Vilka delmål i veckan, i månaden, varje år, är rimliga?

Ska jag ordna en utställning hemma till våren?

Får vi ihop en konstrunda i vår med konstnärerna i Spånga, tro?

Frågorna och funderingarna är många och jag försöker hitta svaren i min takt, men framåt går det. Jag måste bara vara ännu modigare, jobba ännu hårdare och tro ännu mer på mig själv, för jag är på rätt väg, det vet jag.

Mina alster hittar du på: www.konst.se/ceciliac och här under “Gallery”, www.ceciliaciscar.com/gallery.
Tveka inte att höra av dig om du är intresserad av något eller några av mina alster!😊

Ta hand om dig!🧡/CC

 Translation in English (Google translate)

It is both good and bad to have time to think and reflect in these times, but I have always needed it and felt good to think properly, and then take the next step. What I have been thinking about these days is a lot about both my own and others' thoughts about my creation.

During the years I have painted and exhibited more seriously, many have asked many and good questions that come back that I am happy to answer. But one thing I have sometimes wondered is why some others find it so provocative to be an artist and why some take the right to say derogatory and questioning comments about my or my artist friends' choice of employment. Here are some examples:

- Why do you only paint faces?

- Why do you only paint women?

- Why do you never paint a man?

- Why do not you paint more abstract?

- Why are you painting? Are you really an artist? But what do you really / really work with, to work as an artist you can not support yourself, right?

- I have a sofa at home that I would like to find a matching painting for.

- But painting is not that difficult, it's just and smudge a little, right? That's not so strange.

- What is your artistic education?

I want to create as I want and I feel best about being able to create freely without models or other people's opinions or wishes. I want to paint faces because they have always fascinated me, then it's interesting to see how far you can go and still see that it's a face. How many variations are there, in infinity? No, I do not think about what gender, person, origin or the like. I just want to work out and explore the face itself that I am currently working with, and test different techniques, colors, expressions and ideas.

I have to create, I have to paint, I have to have the process of painting / an idea in my head. I feel good about that, then I am as true and myself as I can become. Free!

When I tell you that I am now investing even more in my art and have plans and ideas to do it fully… somehow… naively perhaps, but I have already tried to work in different industries since a young age and it has not felt right, I have not felt well. Did not find a good balance, yet. The reactions to my answer will be very varied. Everything from fascination and cheers, pepper and to what I call "awkward silence", ie embarrassing silence and total misunderstanding, without meaning anything bad for it. Without the person and I are only so far apart in the choice of employment that he does not really have the knowledge, interest or sincere understanding of my choice. Which is perfectly ok.

Yes, it's a real job, to be an artist or a creative and creative person. Yes, I need to work undisturbed to be able to focus, just like any other job. No, it's not just a hobby, it's my life and my lifestyle. No, I can not support myself on that, yet.

There is a lot of thought work behind each painting. I would like to test different techniques, as I said, and depart from everything that has to do with gender, identity, skin color and origin. The beauty is every individual, no matter what it looks like and who it is, as long as it is human, true and loving to itself and others. I want to reflect the not so beautiful parts of being human as well, I did a lot in my previous paintings. All expressions must be allowed to exist and be performed, nothing is wrong or ugly.

One thing I am proud of is that I have at least found my own expression and my style. There are many who point out just that and more and more people appreciate my art and get touched. It is an incredibly nice praise and good rating !! It makes like all the effort and time I put into this, worth it. Sure, I paint mainly for my own sake and my need to express myself, but it's at least as important to find my audience.

In terms of education, I have attended two different basic educations in art, photography, sculpture, painting and graphic design. Otherwise, I have drawn and painted all my life.

Since my first exhibitions, seven years ago, I have been lucky enough to exhibit both in Sweden and abroad. Both with others and myself.

My own thoughts My artistic activity that is slowly starting to grow bigger:

What should I do to live on art, is it really completely impossible?

How can I develop? Cooperate? With whom / which?

The dream would also be to have a larger room as a studio to be able to paint larger and have more space to invite visitors, have any events, etc.

I would like to sell more pillowcases, in larger quantities.

Maybe even produce an almanac every year?

Should I also test washers? Cutting boards? Other objects? More recycling? It would be fun to try painting on an old chair or a stool!

Where do I want to be in say 1-2-3-4-5 years? Which sub-goals per week, per month, each year, are reasonable?

Should I arrange an exhibition at home this spring?

Are we going to have an art round this spring with the artists in Spånga, believe me?

The questions and thoughts are many and I try to find the answers at my own pace, but it goes forward. I just have to be even braver, work even harder and believe even more in myself, because I'm on the right track, I know that.

You can find my works at: www.konst.se/ceciliac and here under “Gallery”, www.ceciliaciscar.com/gallery. Do not hesitate to contact me if you are interested in any of my products! 😊

Take care of yourself! 🧡 / CC